Barn

Ellas smultronmärke på näsan

ella

Förra fredagen efter besöket hos BVC rasade min värld under några timmar.

Både Olivia och Hjalmar har haft ett smultronmärke på bakhuvudet. Ett rött märke som varit ca 1,5 cm i diameter och några millimeter på höjden. Det är inget jag har oroat mig för eftersom det försvinner av sig själv efter några år. Olivias försvann vid ett år och Hjalmars håller på att blekna nu.

Vår lilla Ella kommer nog antagligen få ett på näsan!?! Det började med att nästippen blev svullen och blå och sedan har röda pigment uppstått. Tydligen är det tecken på hemangiom. Vi vet ännu inte hur stort det kommer bli eller hur fort det kommer gå när det börjar växa men jag har läst att det går väldigt fort när det väl sätter igång. Jag har gått med i en grupp på FB som heter “Grupp för föräldrar med barn som har hemangiom” och där har jag läst massor om hur andra tacklat detta och själv fått en massa stöd. För att bli av med smultronmärke snabbare finns medicinen Propranolol. Det är en blodtryckssänkande medicin som inte använts för behandling av hemangiom mer än i några år. Flera barn i FB-gruppen som har hemagiom som suttit på ställen som ex läppen, ögat, näsan mm har fått medicinen och det har fungerar bra utan biverkningar. Men självklart känns det osäkert med en så obeprövad metod på små barn.

Jag är helt förkrossad och går omkring med en stor klump i magen. Samtidigt känner jag mig jättefånig eftersom det här är något som kommer försvinna och absolut inte är livshotade. Det finns ju så många föräldrar som lever med en ständig oro då deras barn har en dödlig sjukdom eller något handikapp. Ella lider ju inte av det här och förhoppningsvis kommer det vara borta när hon är så pass gammal att hon själv lägger märke till sin näsa.

Men ni som är föräldrar vet att allt som händer era barn ger oroliga tankar – stort som litet. Din högsta önskan är ju hela tiden att de ska må bra och ha det bra. Tankarna som snurrar runt i mitt huvud är hur omgivningen kommer reagera. Redan nu får vi frågor och några har till och med skrattat när vi berättat – fruktansvärt. Det ytliga samhället gör det inte direkt lättare att sticka ut på något sätt.

Hur många gånger kommer jag behöva förklara vad det är Ella har på näsan? Kommer hon bli mobbad? Kommer Olivia och Hjalmar tycka det är jobbigt när deras lillasyster inte ser ut som alla andra? Kommer hon bli helt återställd?

Vi har fått en remiss att träffa en hudläkare på Danderyd imorgon vilket känns skönt. Tydligen är det många som haft problem att via BVC få en remiss och jag är tacksam för att jag slapp kämpa för det och fick den hjälp jag bad om.

Nu återstår det att se vad hudläkaren säger. Jag antar att hen vill att vi ska vänta och se hur det utvecklar sig men samtidigt har jag läst att det är bättre att sätt in medicin så tidigt som möjligt för bästa resultat.

Anledningen till att jag delar med mig om det här i bloggen (jag som vanligtvis är ganska privat och sällan skriver om jobbiga saker) är att det känns så mycket bättre och klumpen i magen blir lite mindre när jag fått skriva av mig.

Hur som helst så ser jag bara världens gulligaste lilla bäbis här hemma och tänker inte längre på näsan – jag hoppas andra kommer kunna göra det också…

Läs fortsättningen här

8 kommentarer

  • NINA

    Min lilla tös fick precis ett sånt smultronmärke på näsan en månad efter födseln. Dock blev hon aldrig blå och svullen utan det röda växte från en prick, litet som ett nålstick till ungefär den storleken som din lilla har på bilden.
    Vi har aldrig oroat oss och inte haft en tanke på att medicinera bort det eftersom jag anser att det är onödigt att pumpa ett litet barn fullt med med mediciner/kemikalier så länge det inte är livshotande, och det sedan bleknar med tiden och hittills har det inte heller vuxit mer.
    Folk frågar alltid om hon har rivit sig å säger inget mer när vi förklarar att d e ett smultronmärke. Hon är gudomligt söt och jag brukar lite skämtsamt tänka och säga att ingen kan sno henne med ett så tydligt kännetecken.

    Barnen kommer bara att tycka det är jobbigt med lillasyster prick på näsan om ni som föräldrar är besvärade av den. Så det är upp till er att normalisera det och kanske rentav ge det en positiv laddning genom att betrakta det som unikt och fint.

  • Linda K

    bra att skriva av sig. ofta är det flera som läser som känner igen sig och kan stötta och hämta styrka från det. mina ungar har också haft smultronmärken, Tilde ett stort på ryggen. Klart det blir mer synligt i ansiktet, men jag tror som du att man mer ser den fina lilla bebisen än märket. Jag brukar känna lite extra värme när jag ser små med synliga märken. kram!

  • Petra

    Efter jag blev förälder så är jag orolig för det minsta lilla som händer barnen så jag förstår din oro!
    Hoppas allt går bra o lycka till!!!:)

  • Anna

    Eran tjej är jättefin! Såklart att ni oroar er, men det mesta brukar ordna sig. Jag blev mer orolig när jag såg din bild och det röda hjärtat under huvudet som såg ut som något helt annat 🙂 jag såg inte ens det hon har på näsan.
    Lycka till på Danderyd!

  • Jenny

    Men ååh, förstår att det känns jobbigt.
    Min son som är snart 10 år föddes med ett ljust födelsemärke på kinden, nära näsa / mun. Inget vi tänkte på från början då det var litet och ljust. Men märket växte med honom och mörknade också (precis som doktorn sa att det skulle). Idag är det stort som en 10-öring och mörkbrunt. Han får ofta kommentarer från andra barn som undrar vad det är. Han nämner ibland att han vill ta bort märket då en del barn kan vara lite hårda i sina frågor och kommentarer. Kanske vi gör det också, men för mig är ju märket en del av honom. Skulle kännas så konstigt om det var borta!
    Det var inte meningen att göra dig än mer orolig, ville bara dela med mig. Er lilla flicka är sockersöt, hoppas oron försvinner och att folk lär sig hyfs och inte skrattar!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.