En sån dag
Idag fanns det inte mycket ork i denna otympliga kropp. Efter att ha lämnat barnen på förskola och skola hann jag med ett möte med en spännande ny kund. Sedan blev jag intervjuad av en forskare på Göteborgs universitet som skriver om digitalisering av konsumtionskultur – intressant ämne där vi bloggare kommer in.
Men efter det gav jag upp. Illamående och trötthet fick mig att vanka mot tuben och pendeltåg. Jag tror aldrig resan hem har känts så lång. Som en bergsbestigning där man närmar sig toppen och får svårt att andas.
Jag vill ju orka med allt och har fortfarande svårt att acceptera att jag inte kan röra mig som vanligt. Att bära och fajtas med en 15 månaders tar mer på mig än vad jag hade trott.
Nu är det två månader kvar av graviditeten och jag vill försöka jobba så länge det går. Men nu börjar jag tvivla på att orken kommer finnas där.
Vi får se vad som händer och jag får väl försöka bita ihop och vanka vidare…
2 kommentarer
Girle
Vilken kämpe och hjältinna du är Mia! Som du sliter. Under mina graviditeter har jag satt min energi och ork i första rum. Givetvis kom Maja allra först i priolistan – men där efter vad jag orkade med. Jag resonerar att det inte finns någon som kommer tacka mig för att jag sliter ut mig och dundrar hela vägen in i kaklet i slutet av graviditeten, inte min arbetsgivare, familj, den nya bebisen och allra minst jag själv. Var och en avgör ju efter egen form, men känns det slitigt kanske det är dags att kliva av och prioritera att vara redo för den nya familjemedlemmen? Stor kram
MiaShopping
Tack Girle! Du har såklart helt rätt. Stor kram till dig!